Min första lägenhet

(null)
Idag fick jag äntligen nycklarna till min alldeles egna lägenhet!! Vilken känsla! Äntligen. 
Känns som allting börjar falla på plats. Inte för att de inte varit de innan men som att bitar man inte visste om trillar till rätta. Pappa är på benen igen. Han har opererat bort sin cancer och nu väntar vi bara på besked om det behövs mer behandling eller ej. Har en bra känsla i magen men samtidigt skrämmer det mig en aning. Som det får göra, det är ju inget att skoja bort. Bara att hålla tummarna! Jag har fått nytt jobb som vikarie på förskolor och grundskolan, stortrivs hittills. Kommer fortsätta vara sjöbuse men slipper stressen över att bli bokad, blir jag inte bokad är det inte hela världen - jag han ändå jobba. Sen ett och ett halvt år senare känns det äntligen som att jag och Joel talar samma språk. Vi är väldigt olika på nästan alla plan vilket jag inte riktigt velat erkänna innan? Just nu känns allt toppen och gammalt tjafs är glömt och förlåtet. Och sen har jag alltså äntligen min egna bostad. Som jag vill dela med Joel. Såsmåningom 
Allmänt |
Upp